Jag visste att det skulle bli en jobbig resa som jag hade framför mig, men jag hade lovat.
Mitt hus ligger en bit från stan så jag började åka med cykel. Så klart skulle det regna och som alltid så skulle det vara motvind. Jag borde ha tagit en regnjacka med mig.
Efter en stund kom jag fram till ett villaområde med enplanshus som har stora trädgårdar.
Inte för att jag brydde mig så mycket om det på grund av att det regnade. När jag tänkte på allt som hände runtomkring mig så hoppade kedjan av och jag stannade argt cykeln och klev av.
Jag var kall om fingrarna när jag skulle fixa kedjan och hade nästan ingen känsel när jag gjorde det. När jag var klar så hoppade jag upp på cykeln med kalla och smutsiga fingrar
Jag var lättad när jag var klar och fortsatte cykla i regnet.
När jag var framme i stan så tänkte jag ta en buss för att komma fram lite snabbare. Jag klev av cykeln och då märkte jag på att jag kanske hade glömt mitt busskort. Nu så visste jag inte hur jag skulle klara av att komma fram. Jag letade i alla mina fickor och kom ihåg att mitt busskort låg i min regnjacka hemma, Skit! Då kom jag att tänka på att min mormor bodde i stan och jag kanske kunde få låna hennes busskort.
Min mormor var inte så gammal bara runt 60 år eller så. Jag hoppades att hon var hemma och inte jobbade på dagiset nu. Jag tog min cykel och började cykla mot hennes hus som hon har bott i hela mitt liv. Där har jag varit när jag var liten och lekt i den stora trädgården med roliga klätterträd.
Jag var nästan framme när jag såg henne åka i väg med sin bil och jag vinkade. Jag hoppades väldigt mycket att hon såg mig. Bilen stannade och jag cyklade mot den.
- Hej! Va kul att se dig!
- Detsamma!
Jag frågade henne om hon hade sitt busskort på sig men hon sa att min morfar hade det.
- Vad ska du med det till? sa hon.
- Åka buss så klart. Jag glömde mitt i min jackficka hemma.
Snäll som min mormor är så sa hon att hon kunde skjutsa mig men att hon först behövde åka till affären för att köpa mat.
- Tack! sa jag, jag följer gärna med, fast jag har lite bråttom, bara du kan skjutsa mig sen.
Vi lämnade affären och åkte förbi torget i centrum av stan och jag hoppades att vi skulle slippa behöva stanna vid för många trafikljus. Vi hade tur och det gick fortare än vanligt att komma dit jag skulle. Vi kom fram i tid.
Äntligen kunde jag ringa på dörren och ge tillbaka mobilen.
